Kakelugnar är en trivsam och vacker värmekälla, speciellt i sekelskifteshus. Den har en stor värmekapacitet förutsatt att den eldas på rätt sätt och om ventilationen är bra.
För att kakelugnen ska ge en behaglig värme och ha så lång livstid som möjligt bör man elda regelbundet och hålla en jämn temperatur. Kakelugnar ger lång eftervärme och det gör att det i de flesta fall räcker att elda en brasa om dagen. Den är alltså inte lika lämplig att ha i en sommarbostad. En extra bonus med kakelugnen är att den ökar ventilationen i ditt hus.

Gammal eller en ny kakelugn?  
Dels är det en estetisk fråga, dels en fråga om tålamod om att vilja ta sig tid att leta och hitta rätt. Sen är det fråga om vilka för- och nackdelar du föredrar att leva med. De gamla kakelugnarna har fördelen att de är gjorda i lerbruk, som är elastiskt och gör att ugnen kan svälla och krympa av hettan utan att spricka. En sån ugn kan bli hur gammal som helst, och den kan rivas och sättas upp igen, gång efter gång. Tids nog blir leran utbränd och då behöver kakelugnen sättas om. Eldar du regelbundet kan det bli aktuellt vart tjugonde år. En gammal handsatt kakelugn ska inte eldas mer än två brasor om dagen, den tål inte det. Nya kakelugnar tål däremot att eldas mer och har ofta en högre verkningsgrad. Vissa har så stor kapacitet att man kan värma ett helt hus med en enda kakelugn. Det förutsätter visserligen att ventilationen är anpassad efter detta så att värmen transporteras runt i hela huset. En annan fördel med de nya ugnarna är att de går att måttbeställa. Till skillnad från de gamla går de nya inte att ta ner och sätta om. När de är utbrända så är de slut.

Sandugnen
Sandugnen ser ut och fungerar som en kakelugn. Den har lika hög verkningsgrad och ger lika lång eftervärme. Det är en byggsats som består av sju delar som du kan montera själv: cylindermoduler i koppar eller aluminium, eldstad och rökkanaler i rostfritt stål och så sanden som du fyller den med. Fördelen är att man kan själv montera ugnen på några timmar och att den tunga sanden köper man själv.

Exempel på sandugn

Eldningen
Eldning i kakelugn kräver lite pyssel och passning. Kakelugnen mår bäst av att man håller en jämn temperatur hela eldningssäsongen och inte låter den svalna helt. Annars kan det uppstå sprickor så småningom. Veden ska läggas så att luften kan dra igenom ordentligt. När du tänder brasan har du spjället vidöppet. Sedan stänger du till luckorna och låter bara de små dragluckorna vara öppna. När elden blivit glöd skjuter du igen spjället lite, men inte helt så länge glöden lever – rök och koloxid får inte tränga in i rummet. När glöden slocknat skjuter du igen spjället helt. Kakelugnen mår bra av att du eldar hela säsongen och att du håller m jämn temperatur. En kakelugn som inte eldats på tre år har eldningsförbud och måste inspekteras av en skorstensfejarmästare.

Tweet

En skorsten av tegel är lämplig att ansluta till vedeldade eldstäder. Att i dag mura en är förhållandevis dyrt då det är ett hantverksarbete som tar tid. Tegelskorstenarna har därför efterträtts av modulskorstenar i stål eller keramiska material som är lättare att montera. Den traditionella tegelskorstenen var vanligast fram till 1960-talet. Den bestod av rödtegel som inomhus putsades. Utomhus var den oputsad eller plåtinklädd. Storleken på tegelstenarna har varierat mellan åren och mellan tegelbruken. Sedan 1960-talet är den vanligaste storieken 12x25x6 centimeter. Skorstenen muras med ett kalkcementbruk. Om det är för mycket cement i bruket blir fogarna stumma och spricker lätt.

I riktigt gamla skorstenar kan teglet vara soltorkat. För att de skorstenarna inte ska förstöras måste de användas kontinuerligt. Om teglet blir blött börjar tegelstenarna att lösas upp. Risken för skador är störst i fritidsbostäder där man inte har huset uppvärmt året om.
När oljeeldning blev på modet började det bli problem, fogama började vittra sönder. Det berodde på att svavlet i oljan bildade svavelsyrlighet i samband med eldningen. Svavelsyrligheten löste upp kalken i fogarna så att stenarna blev lösa. Problemet har minskat med dagens svavelfattiga eldningsoljor. Nästa problem uppstod när oljepannorna blev allt mer effektiva. Rökgaserna kondenserade då längre ner i skorsten. Kondensatet tränger igenom skorstensväggen och orsakar fuktskador i bostadsutrymmena.
För att förhindra att skador uppstod började man i slutet av 1960-talet att installera insatsrör av metall. Till en början var rekommendationen att röret skulle installeras från skorstenstoppen ner till varmt utrymme. Men med effektivare pannor räckte inte det. Insatsröret behövde installeras från pannan till skorstenstoppen. Insatsrören var från början riktiga rör. Materialet i rören var först corténstål och senare rostfritt stål. Skorstensrören efterträddes av slangar som på senare år utförs i syrafast stål. En annan metod att reparera tegelskorstenarna var att använda en keramisk massa som lades på med specialverktyg invändigt i rökkanalen.

Tweet

Med tiden så blir skorstenen sliten både utvändigt och invändigt. Vid en besiktning av sotaren så blir skorstenen underkänd om rökkanalen är otät. Att täta skorsten kan man göra själv och det enklaste är med hjälp av dubbelmantlat insatsrör. Insatsröret är böjbart och avsett för skorstensrenovering av skadade rökkanaler. Insatsrör kan användas för alla typer av eldstäder och den släta invändiga ytan gör dessutom att sot inte fastnar så lätt samt att det är mer gynnsamt för rökgaserna vilket ger bättre drag.
Skorstensrenovering med hjälp av insatsrör är en lösning med lång livslängd. Därför brukar alla tillverkare ha en materialgaranti på 10 år men i praktiken så håller röret betydligt längre. Skorstenar som renoverades på 60-talet då man började renovera med insatsrör är fortfarande i drift.

Tweet